"Vid ödehuset växer några ensamma påskliljor. För drygt 100 år sedan satte någon lökarna här för skönhetens skull, för det som var utöver vardagens mat på bordet. Sedan dess fortsätter påskliljorna att blomma varje vår. De visar på en envis överlevnadsstrategi som gäller både för växten och för oss människor. Berättelserna som finns inbäddade i det biologiska kulturarvet kan levandegöra samhällsutvecklingen och bidrar med viktiga perspektiv i arbetet för en hållbar utveckling."